programmet
Musiken som Rock-A-Hula sägs omfatta, decennium för decennium
Vad produktionens eget program påstår sig återge, kontrollerat mot historien bakom.
Reservera din Rock-A-Hula-kväll ↗Eras på Rock-A-Hula-scenen
| Stopp | Vad som spelas på scen |
|---|---|
| 1920-talet | Det årtionde som serien anger som sin startpunkt |
| Hapa haole | Det hybridljud och den hula-stil som showen anger som sin rot |
| Hyllningsset | En hyllning till Elvis, sedan till King of Pop |
| Tahitiska trummor | Tahitisk dans sida vid sida med hula |
| Eld | En eldknivsdansares final |
En öuppfinning
Hawaiiansk stålgitarr, kika kila, tillskrivs Joseph Kekuku omkring 1889, ett instrument som senare formade country- och bluesinspelningar på fastlandet.
Hapa haole, showens egen utgångspunkt
Hapa-haole-stilen blandar engelsk text med hawaiiansk musikalisk form; Sonny Cunhas "My Waikiki Mermaid" från 1903 nämns ofta som dess första populära hit, och det är i den eran Rock-A-Hulas eget program öppnar.
Ett sound som nådde fastlandet
En Broadway-show 1912 och Panama-Pacific-utställningen 1915 förde hawaiiansk musik till amerikanska publiker; år 1916 uppgavs hawaiianska inspelningar sälja bättre än någon annan amerikansk genre.
Elvis på Hawaiʻi
Presley spelade in tre filmer på öarna, med början med Blue Hawaii 1961, uppträdde på en välgörenhetskonsert 1961 vid Pearl Harbor för USS Arizona Memorial och sände sin konsert Aloha from Hawaii 1973 via satellit – en historia som föreställningens egen Elvis-hyllning bygger vidare på.
Den andra hyllningsakten
Därefter följer en andra hyllningsakt, uppbyggd kring King of Pops katalog, som för programmet från Presleys era mot senare decenniers popmusik.
Tahitisk dans och finalen med eld
Föreställningen avslutas med tahitisk dans och en eldknivsdansare, innan ensemblen återvänder för att möta publiken.